Christina Bernströms liv efter tiden i Tillinge.
Jag fick ett brev från Harald Bernström i Storvreta. Han var
barnbarn till Christina Olsdotter Bernström och kunde ge upplysningar om
Christinas vidare öde. Hon avled 15
december 1947 på ålderdomshemmet i Härnevi. Då hade hon varit sängliggande och
förlamad i benen i närmare 25 år. Hennes kropp var totalt förbrukad av hårt
arbete och av att ha fött 8 barn.

”Hon var gift med min farfar, Per Adolf Bernström, född 12
april 1859 i Hed Västmanland. Han avled 22 april är 1900 i Tillinge. De
arbetade båda på gårdar där min farfar var anställd som statare. De flyttade
ofta i förhoppning att det skulle vara bättre på nästa gård. Så blev det ej och
jag har en inspelning på band som jag gjorde 1979 med en av familjens barn,
Elna, som då var 87 år. Det är fortfarande vedervärdigt att höra hur arbetarna,
statarna hade det för drygt 100 år sedan. Som exempel i Björksta bodde de i ett
rum, i Hyvlinge i ett brygghusrum, i Kyrsta bodde de i kvarnen. I Wappa i ett
rum o.s.v. I Wappa snöade in under sängarna och barnen fick ligga i sängarna
hela dagen då det var kallt. De åt bara salt sill och potatis för det mesta.
Barnen fick turas om att gå i skolan för det fanns inte skor åt alla. De här
barnen, statarbarnen blev hackkycklingar i skolan av böndernas barn och min far
Martin var särskilt utsatt och kom att lida av en svår stamning.

Barnaskaran växte och med de förhållanden familjen levde
under blev det svåra slitningar. När barnet Elna en dag, 22 april år 1900,
kommer ut och skall bära in ved, har hennes far Per Adolf hängt sig i vedboden.
Hon beskriver exakt hur han var klädd och detaljer i hela situationen. Länsman
kommer och skär ner liket och de lägger honom på en dörr i en bod dit Elna
sedan smyger in och lägger sig gråtande på sin döda far.

Landshövdingen ger tillslut tillstånd att Per Adolf skulle
få ligga på Tillinge kyrkogård, han var ju självspilling, under vissa
betingelser. De fick inte taga in honom genom grinden, ingen begravningsakt. Det
grävdes en grop innanför, och Elna berättar: De hade spikat ihop en låda och
med lånad häst och skraltvagn gick vi efter åket till kyrkan. Det ösregnade den
dagen och när vi kom fram var det mycket vatten i gropen. Karlarna tog lådan
över muren och tippade den i gropen där den en stund flöt på vattnet men sjönk
snart bubblande till botten. Hålet skottades igen och vi gick hem.

Familjen flyttade snabbt till Tillinge ålderdomshem, där
bodde hela familjen, 7 personer. Det äldsta hade flyttat hemifrån. Dessutom var
Christina gravid med ett åttonde barn, Fritz, som föddes på Tillinge
ålderdomshem. Per Adolf var far till alla dessa åtta barn. Min farmor tillät
inte att barnen skulle äta bland åldringarna utan de åt alla i det lilla rummet
där de var inhysta.

Redan nästa år flyttades de till Härnevi ålderdomshem där
min farmor blev kvar i fyrtio år fram till sin död. Farmor arbetade dag och
natt för att försörja barnen, bl.a. i 15 år på mejeriet i Härnevi och även på
garveriet. För ett stort antal år sedan begav jag mig till Tillinge kyrkogård
för att bara få känslan av min anhörigas fasor. Träffade då en präst och vi kom
att prata om mitt ärende där. Vi hade så olika åsikter om vad som var rätt
eller fel, att vi blev osams och jag avlägsnade mig i vredesmod.

Det finns en notering: Begravningen skedde den 28 april år
1900 i tysthet med landshövdingens tillåtelse.

Har levt mitt liv med den föresatsen att alla människor är
lika värda trots att vi har olika förutsättningar. Samhället har tidigare
styrts av tro utan kunskaper. Är stolt och glad över det samhälle vi gemensamt
har skapat med öppenhet och frihet. I djupet av mitt hjärta bär jag på en stor
sorg över hur tidigare släktled har haft det bland den fattiga befolkningen”.

Harald Bernström

Storvreta